Jag börjar om #2

Hon klagade på att jag aldrig hör av mig. Jag klagade på att hon är tjatigare än alla tjejer jag någonsin haft & då har vi aldrig varit ihop. Hon frågade vad jag vill, jag svarade att hon såg go ut i trosor men att jag har försökt hålla henne på sin kant. Hon är kär i mig & det kan jag inte besvara, därför inga närmanden, ingen kroppskontakt, inga samtal efter 02 med värme & säng på agendan. Jag sa att jag är rädd för henne & hennes kärlek.
Hon svarade:
- Sam, det är natt nu & hade du varit här hade jag slingrat benen runt dig & viskat "du har ingenting att vara rädd för" i ditt öra.
Efter tre år fattar hon fortfarande inte ett jävla dugg.